Karta över Sydafrika

Karta över Sydafrika

lördag 23 april 2011

21 april

Idag påbörjar vi resan hem. Per-Håkan tog en löprunda på morgonen, mötte mest babianer. Vi åt frukost och sen återvände vi till rummet för att packa det allra sista innan vi checkade ut och satte oss i foaljen och väntade på att vår transfer skulle komma. En av ägarna kom förbi och pratade en stund. Hon tyckte vi hade fina grabbar och att om vi någon gång kunde tänka oss av avstå från någon så kunde hon tänka sig att ta Viktor då han liksom henne var mittenbarn.

Till slut kom vår transfer med en pratglad chaufför. Det blev en trevlig tur till flygplatsen där vi fick veta mer om chaufförers alkoholvanor, poliser och mutor. Men vi kom fram som vi skulle.

Där checkade vi in vårt bagage (hela vägen till Stockholm, jippi) och satte oss sedan att vänta. En amerikansk kvinna kom och pratade en stund, även hon berömde grabbarna. Vi kom att prata med ett grekiskt par som bodde i Nigeria. Vi jämförde länder, de hade varit i Malmö i samband med att tågstationen invigdes.

Till slut var det äntligen dags att kliva på planet för att åka till Johannesburg. Resan gick bra och vi landade välbehållna. Sedan var det till att hitta nästa anslutning till London. Vi tog en ficka, väntade och handlade lite till (gissa vilken typ av varor). Sen klev vi äntligen ombord på det plan som skulle ta oss till London.

Denna resa hade vi fasat lite för då vi skulle sova på planet. Men vi fick lite trevliga överraskningar. Ovanför brickan fanns en skärm och på den kunde var och en välja om de ville se film eller TV-serier, lyssna på musik, spela spel eller ha koll på var planet befann sig. Grabbarna provade nog allt. Middag serverades och sen släcktes ljuset vid midnatt.

20 april

Vaknade av att Per-Håkan gjorde sig redo att göra sin löprunda. Men när jag gick upp så hade han inte kommit iväg. Han tyckte att det varit så jobbigt igår att bli påhoppad av försäljare så han ville inte riskera det på sin runda.

Istället latade vi oss lite, Per-Håkan läste, jag löste korsord och grabbarna spelade på datorn. Sen gick vi för att äta frukost. När vi var klara gick vi till receptionen för att höra när deras bilar gick till fallet. Men det är lågsäsong så det gick inga bilar utan vi fick ta en taxi. Det är inte mer än två kilometer dit men vi tänkte att det går nog snabbare än om grabbarna ska gå.

Taxin kom och vi åkte dit, välklädda med regnjackor allihop. Ha, ha ,ha. Vilket fall, det var otroligt häftigt och stort. Det forsade vatten, det stänkte vatten och det regnade vatten. Inom tre minuter var vi dyngsura, överallt utom under regnjackan. Ett tips om ni någon gång ska till Viktoriafallen så ta på er badkläder och flip-flop och ta med er en plastpåse med torra kläder och en handduk. I alla fall om det är högvatten som nu. Sikten var emellanåt nästan obefintlig. Det var vattendroppar överallt. Men vad häftigt samtidigt. Vilka krafter är det inte i allt detta vatten.

När vi kände att vi sett tillräckligt så gick vi därifrån. Vi beslutade oss att inte ta taxi därifrån utan gå, men förhoppning att torka lite grann. När vi passerade centrum så började försäljarna dyka upp. Men de gav sig strax när de insåg att vi inte var intresserade och alldeles för blöta för att köpa något. I en trädgård var det fullt med babianer som en vakt försökte köra ut. Det slutade med att babianhanen (ledaren) öppnade grinden och sprang efter vakten, som sprang till sin kompis. Då fortsatte babianen över vägen och in i en ny trädgård. Den var högre än en schäferhane. Ingen liten pjäs att bråka med.

Tillbaks på hotellet tog vi av oss de blöta kläderna och gympaskorna (någon smarting föreslog rejäla skor då vi skulle gå en del, avslöjar inte vem hon är). Vi beslutade att äta lunch på hotellet och sedan bada innan vi gick till marknaden. Sagt och gjort, vi åt burgare allihop innan vi intog poolen.

Grabbarna var i vattnet nästan konstant i två timmar. Per-Håkan varierade läsning (han har börjat på min bok, Hundraåringen som…) med några dopp och jag solade och simmade några längder (fem simtag per längd). Det var skönt att slappa när det är så är varmt. När man ska sola så när man väl lagt sig till rätta så började svetten lacka. Skönt med bara 24 grader varmt i poolen.

Sen gick vi ner till marknaden där försäljarna flockades runt oss. Grabbarna prutade, vi prutade och köpte en del. Det är lite knepigt när man handlar för de har nästan ingen växel utan vill att man köper något mer istället. Man måste vara bestämd och hoppas på att försäljaren accepterar ett nej. Det var svårt att komma därifrån pga alla försäljarna. Till slut sa vi att nu får det vara nog och gick därifrån.

Nja, nästan för de förföljde oss en bit innan de gav upp. Men sen kom nästa gäng och vi hade sällskap ända till hotellet. Innan vi kom fram så dök en av marknadsförsäljarna upp. Det visade sig att en tjugo-dollarssedel vi betalt med var gammal och därför kunde de inte växla in den på banken. Han ville byta till en nyare. Men vi hade ingen så vi provade att betala dagens obetalda lunch, men de hade ingen växel så det gick inte. Vi hade en tio-dollarssedel så vi provade köpa en ny dricka i baren, men då skulle de skiva upp det. Det slutade med att Per-Håkan följde dom till en affär där han köpte en dricka och fick växel så försäljarna kunde få två tio-dollarssedlar. De gick nöjda därifrån.

Det är stor skillnad mellan Sydafrika och Zimbabwe. Här är de fattigare och mer påflugna. Edvin träffade dock en trevlig försäljare, som han ville ta med till hotellet, redan igår som han fick en elefant av. Idag kände vi oss manade att handla av honom vilket vi också gjorde. Försäljaren sa att när vi kom hem så tyckte han att vi skulle kalla Edvin för Rhino (noshörning) för han påminde om en sådan.

Trötta efter dagen avslutade vi med att äta middag på hotellet igen, alltför trötta för att gå utanför hotellet och eventuellt möta försäljar-mobben en gång till. Kvällen avslutades med att grabbarna spelade dator medan jag och Per-Håkan packade ner allt vi köpt under dagen.

19 april

Per-Håkan väckte mig klockan fem och vi började packa ut i bilen samt få liv i grabbarna. Vi lyckades med båda och, fem minuter senare än planerat hade vi checkat ut och påbörjat vår färd till Johannesburgs flygplats.

Det var mörkt och dimmigt till en början men ganska snart ljusnade det. Färden gick bra och vi kom fram som vi skulle. Vi lämnade bilen och gick för att checka in bagaget. Sen åt vi upp det sista av vår medhavda matsäck och kasserade alla flaskor innan vi gick igenom säkerhetsspärren. Vi hade några vykort som vi tänkte skicka men hittade ingen brevlåda så vi tog dem med oss.

I rask takt gick vi till växlingskontoret för vi hade fortfarande inga USD. Men där fick vi problem. Deras kortapparat sa att våra kort inte gick att använda. Vi löste det genom att växla in de sista randen vi hade. Det blev 142 dollar, vi behövde 30 dollar per person så det räckte inte. Men vi bestämde att en av oss fick gå igenom med barnen och fixa mer dollar medan den andra stannade kvar och väntade. Vi ringde banken för att kolla om det var något fel på korten. De sa att det just nu inte gick att använda korten pga ett tillfälligt fel, tack och lov. Vi har ju pengar så det ska räcka och blev lite oroliga för att vi skulle stå utan pengar.

Sen klev vi på flyget och landade efter en och en halv timme i Zimbabwe. Vår resebyrå hade rekommenderat oss att om vi kunde välja platser så ta de längst fram till höger. Detta för att kunna se Viktoria fallen från luften (det såg vi, långt borta men dock) samt att de bara hade två bemannade diskar som skötte visumhanteringen. Vi var tacksamma för det blev fort kö och vi hamnade väldigt långt fram. Till vår lycka visade det sig att det bara är de vuxna som ska betala visum så våra pengar räckte.

När vi fått vårt bagage sökte vi upp vår transport. Här hade vi beställt transfer från och till hotellet. Vårt bagage placerades i ett litet släp efter minibussen (typ 20 platser). Sen bar det av till Victoria falls och Rainbow Hotel där vi ska bo.

Här var det 26 grader varmt och ganska kvavt. När vi checkat in och bytt rum (vi hade blivit lovade rum men dörr emellan, vilket vi inte fick först) så gick vi ner till centrum för att bekanta oss med stan. Men vi kom inte långt förrän de första försäljarna dök upp. Vi gick till turistinformationen först och sen till banken där vi hämtade ut pengar i automaten. Nu kunde vi känna att vi kunde slappna av. Kortet fungerade och vi hade pengar i fickan.

På vägen tillbaks till hotellet gick vi förbi Afrikanska marknaden, en marknad med afrikanska hantverk. Det ska vara ett bra ställe att köpa suvenirer på. Men det blev lite jobbigt. De har nästan inget här så de föreslog byteshandel, mina gamla gympadojjor som delbetalning för något de hade att sälja. Tanken var att vi bara skulle titta idag men Viktor hittade ett lejon som han ville ha. Så efter lite prutande så gjorde vi affär, men kusinen som slog in paketet tyckte att jag skulle köpa av honom också och efter lite dividerande så gjorde jag det. Men sen gick vi därifrån, vi hade tappat lusten att titta på något.

På vägen tillbaks till hotellet stötte vi på försäljare igen. Denna gången var vi tydliga med att vi inget ville köpa så de prutade själv. Det slutade med att vi köpte i alla fall. Sen fortsatte vi tillbaks till hotellet där vi bytte om och gick ner till poolen och svalkade oss. Skönt var det.

Åter på rummen slappade vi innan vi gick till hotellets restaurang och åt middagsbuffé. Helt ok mat men grabbarna gillade nog efterrättsbordet bäst. Sen gick vi till rummet där vi gjorde oss redo för natten. Vi har luftkonditionering på rummen men den låter så högt att det inte är roligt att vara i rummet när den går. Men vi fick ner temperaturen en del så vi kunde stänga av den innan i somnade trötta efter en lång dag.

18 april

Idag var Per-Håkan ute och sprang för första gången här i Pilanesbergen men för sista gången i Sydafrika. Det är med bävan man tänker på att resan närmar sig sitt slut. Vi har haft det jättebra här. Grabbarna har varit otroliga på att följa med och ta del av det vi upplevt. Anton är riktigt duktig på att känna igen och se djuren här.

När Per-Håkan kom tillbaks så var det dags att äta frukost innan vi än en gång åkte på safari. Denna gång skulle vi åka till Sun City, en nöjesstad, som ligger på andra sidan reservatet. Därför passade vi på att köra igenom på vägen dit. Vi såg några noshörningar, tssessibe gnuer och en hel massa impalor.

När vi kom ut på andra sidan körde vi till Sun City. Det är inträde där, vilket vi visste. Men det var ett ganska trist ställe. Dyra och fina hotell med fina parker runt, ett lejonhägn samt ett vattenland som var stängt pga det var för kallt. Så mindre än en halvtimme efter att vi kört in så körde vi ut igen.

Därifrån körde vi till Mogwase där vi åt lunch innan jag gick på Internet-cafe och la ut mer material. Medan jag gjorde det så var Per-Håkan och handlade det vi tänkte äta till frukost i morgon på vägen till flygplatsen.

När vi var klara där så åkte vi in i reservatet en sista gång och körde mot Bakgatla där vårt boende ligger. Några elefanter fick vi inte se men några kudu, vattenbockar och en hel del impalor och frankolin-fåglar.

Innan vi körde till stugan så passade vi på att tanka så det skulle vara klart inför morgondagen. När vi kom tillbaks började vi packa så smått innan vi gick och åt middag.

Innan middagen var jag och lånade hotellets dator så vi fick tillgång till pengar när vi var i Zimbabwe.Inte nog med att de tar 5 rand/minut, deras uppkoppling är så långsam att det tog FEM minuter innan jag hade loggat in på banken.  
Ikväll så åt jag och Per-Håkan från buffén som de har här. Helt ok mat, men jag tyckte nog att maten från menyn var både billigare och framför allt godare. Grabbarna beställde från menyn. Men ikväll fick de en lunchmeny som förutom lunchmat även innehöll en barnmeny. Därför tog Anton burgare, Viktor pizza och Edvin höll sig till pastan.

Därefter packade vi klart och gjorde oss redo inför morgondagens avfärd härifrån. Vi ska åka tidigt för att hinna till flygplatsen i tid. Imorgon lämnar vi Sydafrika för fortsatta äventyr i Zimbabwe och Viktoriafallen.

måndag 18 april 2011

17 april

Per-Håkan väckte mig tidigt för vi skulle ut på safari. Vi väckte grabbarna och alla utom Edvin, som fick en smörgås att äta i bilen, åt en tallrik med yoghurt innan vi satte oss i bilen. Tjugo över sex körde vi in i reservatet, lite senare än vi tänkt oss.

Vi såg impalor, springbockar, gnuer och zebror. En av reservatets anställda körde förbi oss och sa ’följ mig, de har sett lejon lite längre fram’. Vi ökade farten och följde efter honom. Det var fler som hört var det fanns lejon för det var närmre femton fordon där. Efter en stund så såg Anton ett lejon, en hane, inne i det höga gräset. Den var inte lätt att ses men till slut hade vi sett den allihop. Nöjda så tänkte vi bara ta oss förbi alla fordon så vi kunde vända. Men när jag var på väg att köra om ett fordon så uppmanade chauffören mig att stänga av motorn. På vägen stod en ståtlig lejonhane. Han slickade sig på tassen, röt och sen kom han gående mot oss och passerade bilen på knappt en meters avstånd. Mäktigt!!!

Till slut kom vi därifrån och körde vidare. Vi såg minst tio giraffer, ett stort vårtsvin samt en fågel som heter frankolin och är en typ av hönsfågel. Nöjda med morgonen och rejält hungriga åkte vi tillbaks och åt frukost. Turen tog nästan fyra timmar men vi fick tyvärr inte se några elefanter som vi hoppats på, men kanske i eftermiddag.

Efter frukosten vilade vi lite, eller grabbarna såg på TV medan jag och Per-Håkan vilade. Strax efter klockan tolv gick vi ner till poolen där vi solade, badade och simmade. Vid halv tre återvände vi till stugan för att duscha av oss innan vi åter skulle ut på safari. Innan vi åkte ut åt vi upp tårtan sam var kvar från igår.

Denna gång skulle det bara bli en kort tur på två timmar då parken stänger halv sju men vi planerade vara ute till klockan sex. Vi körde och vi såg giraffer, giraffer och giraffer. Jag körde nästan in i en, men vi såg inga elefanter. Däremot såg vi röd gnu, gnuer, Frankolin-fåglar, noshörning, zebra och impala. Efter ett tag frågade vi de vi mötte om de sett några och det hade de, för en kvart tjugo minuter sedan längre bort i backen på höger sida. OK, vi for dit men då vi passerat området där de andra sett elefanter hade vi fortfarande inte sett några.

Klockan var dessutom över sex så nu var det till att gasa på för att hinna ut innan grindarna stängdes. Men plötsligt står det en ELEFANT på vägen framför oss och går mot oss. Jag tar fram kameran medan Per-Håkan säger BACKA. Han får fotografera (dåliga bilder för nu är det ganska mörkt ute) medan jag backar undan. Elefanten är stor och det gäller att ha respekt för dem. Vi är ju i deras område och det är faktiskt vilda djur. Men den lämnar vägen så vi vågar köra förbi och fortsätter för att hinna. Parken stänger ju om tjugo minuter och vi ska köra närmre sex kilometer innan det. Maxhastigheten inom området är 40 km/h så det går inte så fort. Förresten så emellanåt lämnar vägarna en del att önska.

Dags att bromsa igen. Denna gång för en brun hyena (nu har vi sett två av nitton) som går över vägen. Vi fotograferar denna också (man ser glittrande ögon på bilden). Sen är det bara att köra på och vi hinner ut ur parken men någon minuts marginal. Otroligt vi fick se en elefant på nära håll och en brun hyena!!!

Upprymda gick vi till restaurangen. Ikväll skulle vi ha efterrätt, detta måste firas. Jag och Per-Håkan åt grillspett av kudu, impala och krokodil medan grabbarna varierade sig och tog, ja just det, pasta. Men grabbarna blev så mätta att de inte ville ha någon efterrätt. Så de avstod medan vi vuxna tog vars en Irich Coffee innan vi återvände till stugan.

På en av TV-kanalerna visade de Spiderman 3 som grabbarna tittade på innan de gick och lade sig. Innan Viktor somnade sa han att jag var bra på att nästan köra på vilda djur. Det har varit en otrolig dag. Så mycket djur och så mäktigt att ha sett dem på så nära håll.

Nu har vi sett nästan alla djur vi hoppats på. Grabbarna vill se vilda leoparder och geoparder, dessa har vi bara sett i häng. Sen vill vi alla se den svarta noshörningen. Den är mindre än den vita och betydligt sällsyntare. Imorgon väntar en dag med nya äventyr. Kanske har vi tur imorgon och får se något nytt djur…

16 april

Vaknade tidigt idag. Vi ska sjunga för Viktor och sen ska vi ut på safari. Men det regnade fortfarande rätt bra där ute. Vi väntade ett tag men sen sjöng vi för Viktor och han fick ett choklad i present som han fick dela med resten av familjen. Vår plan var att handla en present till honom när vi var i Heidelberg men den planen gick om intet när vi hamnade långt bort från allt.

Medan vi väntade på att det skulle sluta regna så kollade vi på en film som gick på TV. När den var slut regnade det fortfarande så vi gick och åt frukost. Tillbaks i stugan igen blev det mer TV-tittande innan vi åkte till Mogwase där vi tankade och köpte yoghurt att ha till luncherna de närmsta dagarna. Per-Håkan hittade ett par skor och vi köpte ett par fotbollsskor till Viktor. Jag hittade en affär med Internet-tillgång där jag kunde lägga ut lite mer på bloggen. Det var en snabb uppkoppling jämfört med de jag använt på sistone så jag passade på att lägga ut några bilder också. Här tog de 7,50 rand för 15 minuter jämfört med hotellets 75 rand för samma tid. Dessutom kunde jag göra något hela tiden här mot på hotellet där merparten av tiden gick åt till att vänta på att det skulle hända något.

Nöjda med utflykten och att det slutat regna, åkte vi tillbaks och åt lunch. Grabbarna tittade återigen på TV. Efter en stund bestämd jag och Per-Håkan oss för att gå till poolen och simma lite. Viktor följde med oss och lekte i poolen medan vi simmade. När vi var nöjda så återvände vi till stugan där vi åt tårta som vi köpt när vi var i Mogwase. Den var grön och Viktor tyckte den var god. Halva blev kvar till imorgon.

Sen var det påklädning av långbyxor inför kvällens safari. Vi följde med en guidad tur tillsammans med ett femtontal andra. Safarin började klockan fem och höll på i två och en halv timme. Vi satt på en stor jeep-buss och åkte runt på olika vägar i Pilansbergen. Äntligen fick vi se en elefant, en liten en. Vi fick också se schakal, brun hyena (det finns bara 19 i parken), serval, giraff, kameleont, noshörning, gnu, impala, stenbock, pärlhöns, springbock, zebra och fläckig örnuggla.

Det var en trevlig tur men när solen gått ner så såg man nästan ingenting. Anton och Viktor var helnöjda medan jag tyckte det gått så fort och att man knappt hann se något förrän vi åkte vidare.

När vi var tillbaks gick vi till restaurangen och åt middag. Jag åt tre olika spett med kudu, krokodil och impala. Per-Håkan tog en stek medan grabbarna åt pasta. Viktor talade om att han fyllde år så personalen kom och sjöng och dansade för honom. Han var väldigt nöjd med uppvaktningen. Jag tror han var nöjd med hela sin dag även om han inte fått någon present. Imorgon väntar nya äventyr med safari innan frukost. Denna gång kör vi i egen bil. Hoppas vi får se lejon för det har vi inte gjort än.

lördag 16 april 2011

15 april

Idag känns allt bättre. Det brukar göra det efter en natts god sömn. Per-Håkan tog en löpsväng och när han kommit tillbaks så gick jag ner till poolen. Den var stor och i formad så här \_/ . Om jag simmade där avståndet var som längs mellan pool-kanterna blev det 26 simtag. Så detta är nog den största pool jag sett här.

När jag var klar så packade vi det lilla vi packat upp igår och tömde stugan innan vi gick för att äta frukost. Vi visste inte vad vi skulle få till frukost men hoppades att det skulle bli gott. Vi kom till frukostrummet och det var dukat för oss fem. Vi pratade med killen som jobbar här och han kom med maten. Först muffins som vi väntade med, sen vars en tallrik jordgubbsyoghurt, flingor, äggröra och bacon samt korv och vita bönor och till slut rostade mackor. Vi blev mätta. Sen kom notan. Här skulle vi betala för barnen och de kostade 60 rand styck. Synd att vi inte vetat det tidigare för då kunde vi ha köpt lite mer yoghurt igår som de fått till frukost.

Klockan hade hunnit bli halv tio innan vi kom iväg. Vi körde mot Johannesburg och det flöt på riktigt bra tills vi kom till N12:an. Här var dit vägarbete så fem filer blev fyra som blev tre som blev två innan vi äntligen kommit förbi. Vi passerade Johannesburg och flygplatsen som vi ska flyga från den 19:e och fortsatte via Pretoria till Pilanesberg och ”Golden Leopard” där vi ska bo. Det tog nästan tre timmar att köra från flygplatsen hit. Bra att veta inför avresan till Viktoriafallen.

Väl här checkade vi in och sen gick vi till restaurangen för att få oss någon form av lunch. Klockan hade hunnit blir halv tre och vi hade ju bara ätit frukost idag. Det finns apor här som går runt och äter vad de hittar. Grabbarna var fascinerade av dem medan personalen här motar bort dem. Sen gick vi ner till poolen där grabbarna fick bada.

När det var färdigbadat gick vi till stugan där vi tittade på TV ett tag innan vi bytte om till finkläder. Jag gick till receptionen och fick låna deras dator där. Det kostar 5 rand per minut och det är en ganska långsam uppkoppling. På femton minuter (75 rand) lade jag ut två dagars text på bloggen och kollade mailen. Sen gick jag tillbaks till de andra. Det var kolsvart ute så emellanåt trevade man sig nästan fram.

Vi gick till matsalen och åt middag. Grabbarna pasta och vi andra grillat kött. Sen återvände vi till stugan, genom regnet (utan regnkläder), för mer TV-tittande. Här finns en kanal med Hanna-Barbera-serier på som grabbarna gillar, även om de pratar engelska. Jag och Per-Håkan tog en kopp kaffe framför TVn.

Sen var det läggdags. Stugan påminner lite om Palles stuga i Porsi. Det finns ett vardagsrum med pentry samt ett sovrum och toalett här nere och ovanför sovrummet och toaletten finns ett rum på övervåningen där grabbarna har sina sängar.

Imorgon planerar vi att åka på en egen safari på morgonen/förmiddagen och en guidad safari på kvällen. Dessemellan tänkte vi vara i poolen. Viktor fyller år i morgon. Han blir ett år han med precis som jag så han är bara två veckor yngre en mig. (Ha ha ha)